Jag har nu avslutat ett lästema kring Gardells “En komikers uppväxt” med åtta stycken 8:or som jag undervisar under svenska/engelska-pass (istället för tyska, spanska, franska) och eleverna har läst, lyssnat, sett filmen och läsbloggat efter varje pass. Att skapa en blogg och lära sig hur den fungerar, vad som är ok att lägga upp på nätet eller ej, hur man hanterar eventuella kommentarer, hur noga man bör vara med att rätta stavning osv. är exempel på frågor som vi diskuterat vid många tillfällen. Vi har också haft samtal utifrån de bedömningsmatriser som legat till grund för projektet och delaktigheten i den egna måluppfyllelsen har varit stor.

Samtidigt har jag nu planerna klara för nästa projekt med denna grupp, ett projekt som jag länge velat göra och nu fått en “spark i baken” då jag läser en kurs mot Göteborgs Universitet (Digital text i undervisning, lärande och kommunikation) – nämligen eTwinning!

Jag deltar nu i projektet “Top 10 favourites with EU teenager” och jag tycker det ska bli hur roligt som helst! Vi har en gemensam blogg och ett klassrum på nätet. Därtill bygger jag upp en wiki för min grupp (i Sverige) i vilken eleverna kan hitta användbara länkar till webbsidor, programvarar m.m. Verktygen vi kommer att arbeta med är många och jag trivs som fisken i vattnet

Sent igår kväll gjorde jag ytterligare något “nytt” som jag velat testa länge – jag skapade en video som visar de deltagande orterna. Jag har inte Google Earth Premium utan fick nöja mig med screencasta den och då blir det lite ryckigare. Den gör sig också bättre i den största YouTube-storleken (640*505) men den fick inte plats här i min blogg.

Och i November bär det av till Bonn för workshop kring eTwinning (podcast, TwinSpace m.m.). Det ska bli så otroligt kul!!!

Att vara pedagog och samtidigt samordna olika projekt är ett pussel som heter duga! Ekvationen går sällan ihop och under hösten satsar jag alldeles särskilt mycket på den lilla grupp jag arbetar med i svenska/engelska. På en ny skola kan tilläggas! Eftersom jag har ambitionen att fortsätta att utveckla min IT-pedagogik samt låta eleverna arbeta med relevanta, tidsenliga verktyg, lägger jag ribban högt och satsar, trots enorm avsaknad av utrustning, på projekt som innehåller digitala uppgifter. Vi har i dagarna skapat läsbloggar på Skolbloggen.se och genom att kånka på egna/privata datorer, iPod Touch-enheter samt scanna av vad som kan användas just för dagen så har det ändå fungerat!!! Inte precis så enkelt som jag skulle önska, men ändå. Vi är på gång Och jag älskar att arbeta på det här sättet. Så är det bara.

Jag har under de senaste åren arbetat med diverse Powerpoint-presentationer, Photo Stories, Poddradioprogram, Wikis, Bloggar m.m. – och har mycket mycket svårt att tänka mig något annat sätt att jobba på. Jag kommer fortsätta att kämpa för att alla pedagoger i min kommun ska få tillgång till bra utrustning och att eleverna ska få chansen att utveckla sin IT-kompetens fullt ut!

I en behovsanalys beskrev jag häromdagen det faktiska läget och började min skrivelse med att:

Många är de skolor som idag storsatsar på IT i skolan. Och det är ju egentligen inte särskilt konstigt. I filmen ”Den bärbara datorn – lika självklar som pennan?” ställs frågorna på sin spets och jag kan i ärlighetens namn inte se varför vi måste göra en så grundläggande analys kring datorns möjliga, eventuella mervärde som verktyg. Är inte svaret uppenbart då vi studerar dagens och framtidens samhälle? Visserligen skiljer det ett antal kronor mellan en hyfsad bärbar dator (som man idag får för ca 3-4000:-) och en blyertspenna, men varför görs inte samma grundliga analys för pennan frågar jag mig? Vari ligger pennans självklarhet som verktyg och den tryckta läroboken som stoff? Jag ställer frågan, det gör även många andra pedagoger och jag är helt övertygad om att en stor mängd elever frågar sig detsamma dag ut och dag in.

Jag fortsatte, tack vare er fantastiska twittrande IT-kollegor runt om i landet, med pressmeddelandet från Socialdemokraterna, med en notering om 1-1 och TÄNK OM, med en blänkare från skolverkets rapport gällande online-learning samt ett förtydligande kring hur datorn gått från en ganska ”platt” företeelse, till att idag vara en möjliggörare till ett gränslöst lärande, ett verktyg med vilket eleven kan kommunicera, skapa, ta del av, processa, samarbeta, upptäcka, producera… Möjligheterna är enorma. Datorn kan vara en fantastisk nyckel till kreativitet!

Jag gläds nu åt ännu ett reportage på Multimediabyrån, som den här gången visar mitt och Rebecca Kihlströms wikiprojekt i en 6:a på Hammarnskolan. Reportaget kan man läsa här:

http://www.multimedia.skolverket.se/Reportage/Publicera/Wikihjaltar-pa-Manhattan/

(Skärmdump från Multimediabyrån).

Vi ska kämpa för varenda unge!

Jag vill även sprida vidare den önskelista som Elza Dunkelz skrev i Computer Sweden i början av juni. Jag har själv en mycket aktivt WOW-spelande tonårskille som är erkänt duktig och alltid spelar upp sina avatarer till level 80 (han kör med flera olika). Han umgås med kompisar världen över där han sitter vid datorn. Pratar ständigt engelska med killar och tjejer från Holland, England m.m. Det tar tid, detta intresse. Samtidigt vet jag ju att han sportar, tar en sväng till badet, hjälper mig att rasta hundarna eller med annat som jag ber om. Han är social, även om det även innebär att vara social på nätet vilket kan vara svårt för den oinvigde att förstå. Min WOW-spelande tonåring dräller inte på stan, har sällan inte något att göra, behöver inte fundera på varför det är så viktigt att lära sig engelska, har inte tid att surfa runt på “otäcka nätet” Han har fullt upp med alla uppdrag som ska utföras korrekt och tillsammans. Snacka om samarbete! Och ibland bjuder han in en kompis till lan. Då går det åt en del chips och cola. Nåväl – här kommer Elzas önskelista:

• Först av allt skulle jag önska att vi som är vuxna respekterar barnens datoranvändande så pass mycket att vi förser dem med lämpliga verktyg: stol i rätt höjd, mus utan kula, rent och fungerande tangentbord och lämpliga program.
• Att familjerna tillsammans diskuterar vilka behov som finns och hur man kan tillgodose dem på bästa och lagligaste sätt. Under våren förändrades nämligen livet ganska drastiskt för de flesta unga när fildelning blev olagligt på riktigt. I många år var fildelning lite som att gå mot röd gubbe: ”Jo, jag vet att det är olagligt, men kom igen”. Att fildela var inte bara ett sätt att spara pengar, det var lika mycket ett sätt att organisera sin kulturkonsumtion. Den yngre generationen har vuxit upp med något som de inte längre får göra och många oroar sig för att de själva eller deras föräldrar ska råka illa ut. Här är det vi vuxna som måste rycka in och hitta lösningar som alla parter kan acceptera.
• Sen skulle jag önska att fler barn fick sitta i fred framför datorn i sommar. Att vi slutar tjata om att de ska gå ut i solen när vi faktiskt vet att det är farligt att exponera sig för mycket för solens strålar. Det är inte bra att till varje pris vara ute på sommaren och det är inte alla barn som har en utemiljö som liknar Bullerbyns, så det vore väl skönt om vi slutade låtsas att det är så. Att barnen så väldigt gärna vill sitta vid datorn måste betyda något. Det kan betyda att de mår bra av det och att de får vissa behov tillfredsställda av att sitta framför skärmen, även om vi inte alltid kan se vilka dessa behov är.
• jag skulle också önska att fler barn hade någon vuxen som vågade ta striden och tvinga dem att stänga av datorn och gå ut i friska luften ett tag. Bara för att de verkar tycka att det är kul behöver det inte betyda att de ska sitta där hela dagarna och hela nätterna. Framför allt ska inte barn behöva ta sådana viktiga beslut själva. Det är utan tvivel väldigt jobbigt att bryta någons datorsittande, eftersom datorn är en sådant fantastiskt verktyg för att man ska kunna roa sig, kommunicera med andra och lära sig olika saker. Så det är svårt att konkurrera med en sådan underbar tingest men det är alla vuxnas ansvar att försöka. Självklart i diskussion med de unga och utan att sätta upp idiotiska regler som ”bara 20 minuter om dagen” eller ”när jag säger att du ska sluta, ska du sluta”.
  

Slutligen så vill jag, decembertjej, hälsa TREVLIG SOMMAR. Jag kommer att blogga mindre frekvent nu under några små veckor. Däremot har jag ett par youtubefilmer på lut så en regnig dag kanske jag drar igång lite igen. I smyg  Tills dess bloggar jag på i min sommarblogg (bland annat), twittrar lite, kollar in det som händer eller inte händer på Facebook, följer spännande länkar, läser “Uppdrag skola” som landade så fint i brevlådan idag – och förmodligen gör jag en hel del annat. På återseende!

Ett färdig design som jag upptäckte i efterhand och som jag tycker är lite läcker är den som kallas “Billboard”.

Äntligen är den min. Inte den allra senaste. Inte med mest minne. Men ändå MIN. Det är nästan kärlek vid första ögonkastet. Jag kollar in bra apps och har hittills fastnat för:

• Tweetdeck
• Facebook
• Geocaching
• Google Earth
• ColorSplash
• Camera zoom (funkar snart med OS 3.0)
• Animoto
• Flickr sendr
• BloggPress
• Skype
• Blowfish, Smack It, Tiki Lite, Tap Tap, KidArt, Labyrint 3D, BaDaBoo
• En massa olika informationskanaler som Västtrafik, tv.nu, Bionavigator, Eniro m.fl.

Jag läser noga igenom användarhandboken och njuter av alla små tips och trix jag lär mig. Funderar på användningsområden och inser att det finns massor man kan göra. Frihetskänslan är total.

Jag testade att geocacha idag med den inbyggda gps:en (och slapp min svårprogrammerade garmin med svartvit pytteliten skärm) och en av cacherna gick väldigt bra. Den andra låg i skog och kompassen bytte hela tiden riktning och ville inte vara med. Vi kunde ha letat lite till men regnet öste ner och växtligheten var mer än lovligt tät så vi gav upp. Nya tag snart igen!

Har du tips på bra applikationer? Skriv gärna dessa i en kommentar.

Skapade även en liten inspirationsfilm om Phun: