decembertjejs IT-krumelurer

På tal om tvitter så läste jag just ett twitter från Korlingsord: Det krävs inget mod om man vill. Viljan överträffar modet. Modet krävs då viljan inte tagit överhand.

Och jag instämmer. Och vill införa en liten tanke som jag så starkt fått erfara. Under stunder av resor eller när jag för ett tag befunnit mig på platser där jag är tämligen avskalad från intryck som inte kan härröras till den fysiska världen – då har jag hittat något inom mig själv som jag blir lika fascinerad av varje gång det händer. En inneboende kraft som bara väntar att tas i bruk. Och den styrs av viljan, inte modet.

Genom att vilja så kan vi förändra massor. Förena viljan med kreativiteten och vi kan nå hur långt som helst. Men tvekar vi det minsta så måste vi ladda den andra vägen – genom modet – men den vägen kan vara mer ostadig. “Vad modigt” säger någon när jag nu väljer att byta jobb. “Varför?”, svarar jag. “Jag vet ju vad jag vill”.

Jag valde nyligen att under en semestervistelse bryta all kontakt med det som jag vanligtvis omger mig med i den digitala världen. Inte ens mobilen fick följa med. Jag märkte att jag för första gången på länge tappade bort vilken dag det var, vilken månad och hur nästa vecka skulle se ut enligt planeringen. Det kanske kan tyckas skrämmande men det var en befrielse! Och efter en veckas tid i det som jag kallar “absolut närvaro” visste jag exakt vad jag ville. Och den viljan tar jag med mig. Och om jag för en stund tvivlar så tänker jag ta mig till nya platser där jag uppleva detta igen. För jag VILL verkligen fortsätta i min strävan efter att arbeta i ljuset av framtidens lärande. Att få in verkligheten i klassrummet. Att utvärdera olika digitala verktyg ur en lärandeaspekt. Att utmana och utmanas. Att se med respekt på vårt uppväxande släkte och visa ödmjukhet inför den värld de omges av. Få finnas i deras närhet och skapa goda förutsättningar genom en väl genomtänkt pedagogik samt genom goda möten och samtal.

Först av allt – jag har inte gått under jordens yta. Jag ligger där och lurar, läser twittrar, hämtar inspiration och fördjupar mig (när jag hinner) i diverse litteratur. Jag följer länkar, följer upp tankar och försöker få ihop min vardag. Snart väntar även en kurs på Göteborgs Universitet gällande digital text i undervisningen som jag tänkte klämma in på helger och nätter Men jag vill gärna läsa den innan jag avslutar mina distansstudier för ett tag.

Att vara pedagog och samtidigt samordna olika projekt är ett pussel som heter duga! Ekvationen går sällan ihop och under hösten satsar jag alldeles särskilt mycket på den lilla grupp jag arbetar med i svenska/engelska. På en ny skola kan tilläggas! Eftersom jag har ambitionen att fortsätta att utveckla min IT-pedagogik samt låta eleverna arbeta med relevanta, tidsenliga verktyg, lägger jag ribban högt och satsar, trots enorm avsaknad av utrustning, på projekt som innehåller digitala uppgifter. Vi har i dagarna skapat läsbloggar på Skolbloggen.se och genom att kånka på egna/privata datorer, iPod Touch-enheter samt scanna av vad som kan användas just för dagen så har det ändå fungerat!!! Inte precis så enkelt som jag skulle önska, men ändå. Vi är på gång Och jag älskar att arbeta på det här sättet. Så är det bara.

Jag har under de senaste åren arbetat med diverse Powerpoint-presentationer, Photo Stories, Poddradioprogram, Wikis, Bloggar m.m. – och har mycket mycket svårt att tänka mig något annat sätt att jobba på. Jag kommer fortsätta att kämpa för att alla pedagoger i min kommun ska få tillgång till bra utrustning och att eleverna ska få chansen att utveckla sin IT-kompetens fullt ut!

I en behovsanalys beskrev jag häromdagen det faktiska läget och började min skrivelse med att:

Många är de skolor som idag storsatsar på IT i skolan. Och det är ju egentligen inte särskilt konstigt. I filmen ”Den bärbara datorn – lika självklar som pennan?” ställs frågorna på sin spets och jag kan i ärlighetens namn inte se varför vi måste göra en så grundläggande analys kring datorns möjliga, eventuella mervärde som verktyg. Är inte svaret uppenbart då vi studerar dagens och framtidens samhälle? Visserligen skiljer det ett antal kronor mellan en hyfsad bärbar dator (som man idag får för ca 3-4000:-) och en blyertspenna, men varför görs inte samma grundliga analys för pennan frågar jag mig? Vari ligger pennans självklarhet som verktyg och den tryckta läroboken som stoff? Jag ställer frågan, det gör även många andra pedagoger och jag är helt övertygad om att en stor mängd elever frågar sig detsamma dag ut och dag in.

Jag fortsatte, tack vare er fantastiska twittrande IT-kollegor runt om i landet, med pressmeddelandet från Socialdemokraterna, med en notering om 1-1 och TÄNK OM, med en blänkare från skolverkets rapport gällande online-learning samt ett förtydligande kring hur datorn gått från en ganska ”platt” företeelse, till att idag vara en möjliggörare till ett gränslöst lärande, ett verktyg med vilket eleven kan kommunicera, skapa, ta del av, processa, samarbeta, upptäcka, producera… Möjligheterna är enorma. Datorn kan vara en fantastisk nyckel till kreativitet!

Jag gläds nu åt ännu ett reportage på Multimediabyrån, som den här gången visar mitt och Rebecca Kihlströms wikiprojekt i en 6:a på Hammarnskolan. Reportaget kan man läsa här:

http://www.multimedia.skolverket.se/Reportage/Publicera/Wikihjaltar-pa-Manhattan/

(Skärmdump från Multimediabyrån).

Vi ska kämpa för varenda unge!

Tankar grundade på samtal med olika barn och ungdomar. Önskan om projekt- och temaarbeten, fokus på sina kompetenser och sin framtid, IT som verktyg och frågan “vad vill DU med din framtid”? Detta är våra elever redo för. Idag.

I höstas upptäckte jag av en tillfällighet filmen “Den bärbara datorn – Lika självklar som pennan?” då jag var inne och sökte av utbudet.se Jag beställde en handfull filmer och delade ut till några personer i kommunen. Jag tyckte nämligen att den var alldeles lysande. Minns särskilt när Fredrik Svensson, Rektorsakademien, reflekterar kring frågan “Varför var sin dator till eleverna” och retoriskt svarar “Varför var sin penna?”. Jag beställer fortfarande titlar av denna film, som nu har några år på nacken. Det spelar ingen som helst roll eftersom den är tämligen högaktuell. När man ser de enorma fördelarna med vad ett 1-1-koncept skulle innebära så kan man inte förstå vad det är som hindrar skolor från att satsa. Fördelarna är många med en dator per elev men nämnas kan:

• En dator utgör en utjämnande faktor där olika typer av elever får lättare att klara av sin skolgång – och mer tid kan ges till elever som behöver extra struktur och handledning då fler elever än tidigare tar ett större ansvar för sitt lärande och inte behöver lika mycket hjälp. Alla elever kan få personligt anpassade datorer där just deras eventuella hjälpmedel finns installerade – och lättåtkomliga.
• Eleverna blir mer motiverade och kreativa, tycker det är mer lustfyllt att lära – och lär sig då med självklarhet mera!
• Kommunikationen mellan hem, skola, samhälle och näringsliv möjliggörs på helt nya sätt. Insynen skapar förståelse för varandra och bidrar till nya arenor att samlas på, bygga vidare kring.
• Klassfrågan bli inte lika aktuell – eleverna förväntas inte ha modern utrustning hemma utan använder den dator de fått i skolan.
• Eleverna får en mer fördjupad kunskap kring användandet av datorer och lär sig strategier vilka de med all säkerhet kommer att ha nytta av i sitt framtida yrkesliv.
• Ett projektbaserat arbetssätt möjliggörs och på skolan som presenterades i filmen (Lemshaga Akademi) träffar pedagogerna sina elever i år 8 och 9 i små grupper varje morgon och går igenom hur dagen ser ut, vad som ska ske, var de vill jobba (ute på stan för att kunna göra reportage, i skolan, hemma…) och eleverna FÅR och därmed TAR mer ansvar.
• Distansundervisning blir möjlig vid sjukdom, resor osv.

Jag har även läst Fredriks bok “Bryt mönstret eller gå under” där han med stor slagkraftighet visar på de förändringar som sker runtomkring oss och således också borde ske i skolan. 

I Fredrikbloggen skriver han såhär:

På de skolor som satsar på riktig 1-1 oavsett teknisk operativ plattform (Pc eller Mac) kan man se hur fokus går från envägskommunikativ och förmedlad utbildning till dubbelriktad, involverande och skapande kunskapsperspektiv.

Frågan är bara hur många förlorade årskullar vi skall se passera under tiden? Pennan är också, det bör påpekas, en enastående uppfinning. I många sammanhang praktisk, snygg, överlägsen och läcker. Men kanske inte i alla sammanhang så modernt anpassad för en modern tid. Detsamma gäller boken, ett lysande och sjysst format att ta med sig upp i soffan då fokuserad läsning är på tapeten. Men återigen inte en universallösning i ett modernt, kommunicerande samhälle. 

Och jag kan bara hålla med!

Nu lanserar Rektorsakademien tillsammans med Apples skolförsäljare konceptet TÄNK OM som beskrivs som ett kunskapskoncept för hur skolledare och enskilda skolor ska dra nytta av satsningar gjorda inom IT i skolan. De kommuner som redan kör enligt 1-1 erbjuds ett gediget kunskapspaket med fokus på den pedagogiska processen. Vi är inte där än, i min kommun, men jag hoppas att vi inte hinner tappa alltför många årskullar innan vi ser ett uppvaknande och en storsatsning på detta.