decembertjejs IKT-krumelurer

Först av allt – jag har inte gått under jordens yta. Jag ligger där och lurar, läser twittrar, hämtar inspiration och fördjupar mig (när jag hinner) i diverse litteratur. Jag följer länkar, följer upp tankar och försöker få ihop min vardag. Snart väntar även en kurs på Göteborgs Universitet gällande digital text i undervisningen som jag tänkte klämma in på helger och nätter Men jag vill gärna läsa den innan jag avslutar mina distansstudier för ett tag.

Att vara pedagog och samtidigt samordna olika projekt är ett pussel som heter duga! Ekvationen går sällan ihop och under hösten satsar jag alldeles särskilt mycket på den lilla grupp jag arbetar med i svenska/engelska. På en ny skola kan tilläggas! Eftersom jag har ambitionen att fortsätta att utveckla min IT-pedagogik samt låta eleverna arbeta med relevanta, tidsenliga verktyg, lägger jag ribban högt och satsar, trots enorm avsaknad av utrustning, på projekt som innehåller digitala uppgifter. Vi har i dagarna skapat läsbloggar på Skolbloggen.se och genom att kånka på egna/privata datorer, iPod Touch-enheter samt scanna av vad som kan användas just för dagen så har det ändå fungerat!!! Inte precis så enkelt som jag skulle önska, men ändå. Vi är på gång Och jag älskar att arbeta på det här sättet. Så är det bara.

Jag har under de senaste åren arbetat med diverse Powerpoint-presentationer, Photo Stories, Poddradioprogram, Wikis, Bloggar m.m. – och har mycket mycket svårt att tänka mig något annat sätt att jobba på. Jag kommer fortsätta att kämpa för att alla pedagoger i min kommun ska få tillgång till bra utrustning och att eleverna ska få chansen att utveckla sin IT-kompetens fullt ut!

I en behovsanalys beskrev jag häromdagen det faktiska läget och började min skrivelse med att:

Många är de skolor som idag storsatsar på IT i skolan. Och det är ju egentligen inte särskilt konstigt. I filmen ”Den bärbara datorn – lika självklar som pennan?” ställs frågorna på sin spets och jag kan i ärlighetens namn inte se varför vi måste göra en så grundläggande analys kring datorns möjliga, eventuella mervärde som verktyg. Är inte svaret uppenbart då vi studerar dagens och framtidens samhälle? Visserligen skiljer det ett antal kronor mellan en hyfsad bärbar dator (som man idag får för ca 3-4000:-) och en blyertspenna, men varför görs inte samma grundliga analys för pennan frågar jag mig? Vari ligger pennans självklarhet som verktyg och den tryckta läroboken som stoff? Jag ställer frågan, det gör även många andra pedagoger och jag är helt övertygad om att en stor mängd elever frågar sig detsamma dag ut och dag in.

Jag fortsatte, tack vare er fantastiska twittrande IT-kollegor runt om i landet, med pressmeddelandet från Socialdemokraterna, med en notering om 1-1 och TÄNK OM, med en blänkare från skolverkets rapport gällande online-learning samt ett förtydligande kring hur datorn gått från en ganska ”platt” företeelse, till att idag vara en möjliggörare till ett gränslöst lärande, ett verktyg med vilket eleven kan kommunicera, skapa, ta del av, processa, samarbeta, upptäcka, producera… Möjligheterna är enorma. Datorn kan vara en fantastisk nyckel till kreativitet!

Jag gläds nu åt ännu ett reportage på Multimediabyrån, som den här gången visar mitt och Rebecca Kihlströms wikiprojekt i en 6:a på Hammarnskolan. Reportaget kan man läsa här:

http://www.multimedia.skolverket.se/Reportage/Publicera/Wikihjaltar-pa-Manhattan/

(Skärmdump från Multimediabyrån).

Vi ska kämpa för varenda unge!

En film är ingen film om ingen sett den – ja så skriver Mediepedagog Jannie Jeppesen i senaste numret av Lärarförbundets tidning alfa. En av framgångsfaktorerna är det interaktiva momentet där man kan kommentera filmer eller dela dem.

Dela med sig, kommunicera …… Mönster som kommer igen och som alltmer kommit att kännteckna den uppväxande generationen. Och jag känner att jag delar deras intresse och fascination.

Fortsatt skriver Jannie att det händer något i lärprocessen när det blir på riktigt och texten får en funktion och publik. Detsamma har jag hävdat i mina wikijobb, bloggar och poddradiosändningar. Det blir på riktigt. En verklig mottagare. Och vi talar dessutom mer och mer om det vidgade textbegreppet som innefattar bild, rörlig bild och andra medier. 

Människan vill dela med sig och barn och unga kommenterar, tittar och laddar upp egna filmer. De får  direkt feedback genom kommentarer från andra som har samma intressen. Man spelar in när man genomför ett svårt moment i sitt datorspel eller när man utför ett trick på skateboarden.

Att starta en kanal på Youtube är enkelt menar Jannie och jag kan bara hålla med. Men inte förrän jag läser hennes artikel inser jag det geniala i att skapa en kanal för elevarbeten. Eller en kanal i vilken en rektor kan kommunicera ut information på skolans webbsida. 

Ett alternativ som jag nämnt i tidigare blogginlägg är Teacherondemand och det är också en mycket intressant och bra sajt. Snygg layout, en fantastisk vision som ligger bakom och en plats jag ofta återkommer till. Om jag jämför de båda tjänsterna finner jag att:

• Youtube har en fördel vad gäller “kanal-tanken”. Det känns trivsamt att layouta sin egen hörna efter eget tycke och smak. Många tjänster (ex Animoto som jag bloggade om häromdagen) kan direkt skicka över det man skapar till Youtube och den är stabil. Dessutom står Google bakom och det gillas!
• Teacherondemand har ett annat tänk – filmerna sorteras efter ämnen och kategorier och är en utmärkt plats för undervisningsmaterial och elevfilmer. Filmerna kan lätt bäddas in i en blogg och dessutom kan man skapa en prenumeration och få filmerna till iTunes och till sin iPod. Något jag personligen tycker är suveränt – att kunna se när man inte har tillgång till Internet! Dock erbjuder inte Teacherondemand någon möjlighet till egen kanal eller eget rum för den vanliga användare. Det rummet kan man å andra sidan enkelt skapa via en blogg.

Vilken tjänst man väljer – det beror på syfte och behov. Och varför inte lägga upp filmerna på flera ställen?

Själv har jag nu lagt ut min kanal på min älskade iGoogle-sida så att jag inte missar när jag uppdaterar den med nya filmer

Genom några få klick kan man via write4net publicera längre artiklar och publicera dem till twitter. Gratis. Kanske kan vara bra när man behöver skriva lite längre text men inte har tillgång (eller tid) till blogg eller webbsida. Får fundera på den. Det ser dock väldigt rörigt ut när det väl är publicerat men kan säkert vara användbart någon gång. Hittade tipset här. 

Tankar grundade på samtal med olika barn och ungdomar. Önskan om projekt- och temaarbeten, fokus på sina kompetenser och sin framtid, IT som verktyg och frågan “vad vill DU med din framtid”? Detta är våra elever redo för. Idag.

I höstas upptäckte jag av en tillfällighet filmen “Den bärbara datorn – Lika självklar som pennan?” då jag var inne och sökte av utbudet.se Jag beställde en handfull filmer och delade ut till några personer i kommunen. Jag tyckte nämligen att den var alldeles lysande. Minns särskilt när Fredrik Svensson, Rektorsakademien, reflekterar kring frågan “Varför var sin dator till eleverna” och retoriskt svarar “Varför var sin penna?”. Jag beställer fortfarande titlar av denna film, som nu har några år på nacken. Det spelar ingen som helst roll eftersom den är tämligen högaktuell. När man ser de enorma fördelarna med vad ett 1-1-koncept skulle innebära så kan man inte förstå vad det är som hindrar skolor från att satsa. Fördelarna är många med en dator per elev men nämnas kan:

• En dator utgör en utjämnande faktor där olika typer av elever får lättare att klara av sin skolgång – och mer tid kan ges till elever som behöver extra struktur och handledning då fler elever än tidigare tar ett större ansvar för sitt lärande och inte behöver lika mycket hjälp. Alla elever kan få personligt anpassade datorer där just deras eventuella hjälpmedel finns installerade – och lättåtkomliga.
• Eleverna blir mer motiverade och kreativa, tycker det är mer lustfyllt att lära – och lär sig då med självklarhet mera!
• Kommunikationen mellan hem, skola, samhälle och näringsliv möjliggörs på helt nya sätt. Insynen skapar förståelse för varandra och bidrar till nya arenor att samlas på, bygga vidare kring.
• Klassfrågan bli inte lika aktuell – eleverna förväntas inte ha modern utrustning hemma utan använder den dator de fått i skolan.
• Eleverna får en mer fördjupad kunskap kring användandet av datorer och lär sig strategier vilka de med all säkerhet kommer att ha nytta av i sitt framtida yrkesliv.
• Ett projektbaserat arbetssätt möjliggörs och på skolan som presenterades i filmen (Lemshaga Akademi) träffar pedagogerna sina elever i år 8 och 9 i små grupper varje morgon och går igenom hur dagen ser ut, vad som ska ske, var de vill jobba (ute på stan för att kunna göra reportage, i skolan, hemma…) och eleverna FÅR och därmed TAR mer ansvar.
• Distansundervisning blir möjlig vid sjukdom, resor osv.

Jag har även läst Fredriks bok “Bryt mönstret eller gå under” där han med stor slagkraftighet visar på de förändringar som sker runtomkring oss och således också borde ske i skolan. 

I Fredrikbloggen skriver han såhär:

På de skolor som satsar på riktig 1-1 oavsett teknisk operativ plattform (Pc eller Mac) kan man se hur fokus går från envägskommunikativ och förmedlad utbildning till dubbelriktad, involverande och skapande kunskapsperspektiv.

Frågan är bara hur många förlorade årskullar vi skall se passera under tiden? Pennan är också, det bör påpekas, en enastående uppfinning. I många sammanhang praktisk, snygg, överlägsen och läcker. Men kanske inte i alla sammanhang så modernt anpassad för en modern tid. Detsamma gäller boken, ett lysande och sjysst format att ta med sig upp i soffan då fokuserad läsning är på tapeten. Men återigen inte en universallösning i ett modernt, kommunicerande samhälle. 

Och jag kan bara hålla med!

Nu lanserar Rektorsakademien tillsammans med Apples skolförsäljare konceptet TÄNK OM som beskrivs som ett kunskapskoncept för hur skolledare och enskilda skolor ska dra nytta av satsningar gjorda inom IT i skolan. De kommuner som redan kör enligt 1-1 erbjuds ett gediget kunskapspaket med fokus på den pedagogiska processen. Vi är inte där än, i min kommun, men jag hoppas att vi inte hinner tappa alltför många årskullar innan vi ser ett uppvaknande och en storsatsning på detta.